Kycklingen

Stirrar på skärmen som lyser upp hela rummet. Den skapar siluetter av de människor som rör sig runt britsen. De pratar med varandra men jag lyssnar inte. Stirrar bara på skärmen som visar konturerna av en liten liten människa.
I mitt huvud har jag redan döpt henne till Kycklingen eller ja, jag har ju bestämt att hon ska heta Kerstin. Men det klarar jag inte av att säga.
Ser hur kontrastvätskan sprutas in i munnen och som lätta fjädermoln dansar vätskan ned genom matstrupen. Ser hur den landar som i en liten återvändsgränd och studsar upp igen och ut i det som jag tolkar som lungorna. Hör henne hosta.
Människorna runt omkring oss pillar och fixar med henne, från min plats i rullstolen kommer jag inte tillräckligt nära för att hålla min hand över henne.
En man kommer fram ur skuggorna och lägger sin arm runt mina axlar. Med den andra pekar han på skärmen.
– Här ser man matstupen och här ser man lungorna. Här tar det stopp men man ser en fin matstrupe som ligger där.
Så pekar han på en lång daggmaskliknade sak som jag tydligt ser inne i bröstkorgen. Den slutar mitt i ingenting.
-Det verkar som hon har en förbindelse här, säger han och pekar på högra lungans nedre del och på det som liknar magsäcken.
Jag vet inte om jag svarar honom något. Vet bara att jag tänker. ”Kan man svälja mat via lungorna? Nä, det förstår du väl att man inte kan, resonerar jag med mig själv. Inser där och då att hon kommer att dö. För man kan inte svälja mat via lungorna, vilken konsistens de än har.”

De lägger kycklingen i mitt knä. Ser korridor efter korridor svischa förbi. Vi tar hissen upp till BIVA (Barnintensiven).

Samtalet till E som ligger några våningar ned och sover är helt svart i mitt minne.
Vet bara att jag skriker och gråter, du måste komma. NU!

Läkaren står där och svajar och gungar fram och tillbaka. Säger att vi kommer att ha nära kontakt med sjukhus resten av hennes liv. För oss är det en helt ny värld.

Hur nära kontakt vi skulle komma att ha med sjukhus över stora delar av landet kunde ingen ana då.

Vår resa hade bara börjat.

2 kommentarer

  1. Tomtebolivet · augusti 12, 2015

    Härligt att få ur sig! Skriver så bra… Kram

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s