Väntan är en demon. Äter en utifrån. Äter en inifrån.
Djupa andetag. Korta hårda andetag.
Något kryper över huden, försöker andas, prata, leva. Plågan är oerhörd.

Vill bara krypa in i ett skal och somna, vakna av samtalet, ha det överstökat.

Se tiden an.

Fungera en minut i taget. En timme i taget.
Vill bara ha det överstökat. Måste vara skärpt, ställa de rätta frågorna, höra det rätta svaret, komma ihåg det rätta svaret, klara av att återberätta det rätta svaret.

Måste vara vuxen, lite mer vuxen än andra. Måste klara av lite mer än andra. Måste hålla ihop. Måste utstå lite mer än andra.

Både idag, imorgon och tiden fram.
Tiden under, tiden efter kommer sen.

Kan inte bara den där *** telefonen ringa så jag får bryta ihop och börja om.
Nu orkar jag inte mer. Inte just nu.