Helt plötsligt tog vår långa resa slut. Helt oväntat och snabbt men inte med en tvärnit så att alla ramla om kull och gjorde sig illa, inte blev vi avkastade heller utan det var nog snarare en mjuk inbromsning i något mjuk och fluffigt, ett rosa skimmer av normalitet. Lever ni i rosa skimmer och normalitet? Vi gör det, i alla fall jag…

Jag fick en känsla så klar ikväll, tänk aldrig mer….aldrig mer behöva fundera, kontrollera, tänka till, planera, se till att det händer, aldrig mer att vi kommer skölja slangar, beställa slangar, aldrig glömma pumpen, sprutor, ryggan, Micslangen, påsarna med sondnäring, aldrig mer knappmata…Normalitet?
Tredje dagen utan knappmat! Kan inte minnas när hon spotta senast, jo det var i fredags när köttbitarna var lite lite för stora men hon åt en halv karrébit i måndags 🙂

Svalde varenda liten tugga. Känner ni ett mjukt och fluffigt rosa skimmer när era barn äter? Det borde ni! Att alla barn fungerar som de ska är helt otroligt och fantastiskt, det är bara det att man inte tänker på det 🙂
Bara ett orosmoment kvar, att knappen ska trilla ut, ryckas ut eller fastna när hon leker, hoppas hon snart blir av med den!

Sen har vi ju en operation kvar…just ja, kanske lika bra att den får sitta kvar ett tag till då…Skit!

Äh, fortsätter och lever i mitt rosa skimmer i alla fall ett tag till, en ny och annorlunda känsla som jag vill behålla ❤ ❤ ❤
Åh, en sak till som jag faktiskt glömde skriva som vi heller aldrig mer behöver och det är PIPET!!

Ni som knappmatar vet vad jag menar! PIPET! När man sätter på pumpen, när det är stopp i slangen, när maten är klar…Har nu lyssnat till PIPET varenda dag, dygnet runt sedan den 13 maj 2009….Nu räcker det tycker jag…